Acceptera smärta eller inte..?

Jag tycker jag träffar många som accepterar att ha ont. "Jag har ju ändå några år på nacken, det är var det är...." Ibland måste man acceptera smärta, absolut, men det är långt ifrån det första man bör göra: Jag ger här 2 alternativ: Alr 1: Nu fick jag ont i foten/knäet/ryggen, vad tråkigt, men det är så det är nu... är det inte det ena så är de det andra... Alt 2: Nu fick jag ont i foten/knäet/ryggen trist såklart, men undra vad jag har gjort. Jag testar att ändra/lägga till/minska en övning, för att se om det blir bättre. Blir det inte bättre så testar jag något annat eller kontaktar sjukgymnast/naparapat/läkare etc. Du ser ganska tydligt skillnaden va? Offer för omständigheterna eller är du personen som agerar för att vara ditt bästa, helaste jag? Ta tag i varje problematik/smärta som dyker upp i kroppen så fort som möjligt.... Låter du allt i huset bara fallera och inte ta hand om sakerna i huset när det dyker upp.... så kommer det till slut vara så mycket att fixa i huset så du knappt vet var du ska börja.... Och samma sak med kroppen... och kroppen borde ju rimligtvis vara högre prioriterat än huset Så, vilket alternativ ovan är du?